Hjärnsläpp.

Jag håller på att totalt bryta ihop. Imorgon är dagen jag fruktat sedan jag fick nys om att den skulle inträffa. Det fick jag reda på den 31/5. Jag minns att jag beklagade mig för K och meddelade att jag minsann var tvungen att söka nytt jobb och säga upp mig från mitt nuvarande innan den 15/11. Han svarade med ett mycket bra försök till lugnande röst att "Men herregud! Det är ju evigheter kvar tills dess. Först ska vi ha semester, sedan ska vi börja jobba (smart kille, är det inte alltid så efter en semester(?) ) och sedan ska vi hinna flytta innan det är dags. Så ha inte ont i magen över det där, det är lååångt kvar." Nu är det dagen innan den 15:e och att påstå att jag har ont i magen är en underdrift. Jag till och med på fullaste allvar funderade på HUR ont det gör att bryta ett ben eller två för att slippa gå till jobbet imorgon. Jag har bett fula böner, inte för att jag är det minsta religiös men i svaga stunder så ber jag. Amen.

Vad som ska hända imorgon ? - Då kommer hälsovårdsmyndighets-tanterna på årlig revision.