helvettesjävlaskitfaan. Ja jag vet att det är fult att svära men det gör ont. Ingen får dö, barn får inte dö.
Nu ska jag gå in och lägga över Tuva i vår säng, ligga nära, så nära det bara går, och bara känna hur nedrans lyckligt lottat jag är över att få vara nära detta barn.
Min älskade finaste prinsessa. Du är mitt liv, min lycka, mitt allt.
Och imorgon ska jag försöka klura ut vart man vänder sig om man känner att man behöver prata med någon angående dödsångesten som tagit över pretty mutch hela mitt liv.
13 maj 2009
Etiketter:
Me my self and I,
sjuka,
Tuva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Jennie finns altid och har jour om du vill prata. Har också haft dösångest en tid.
SvaraRaderaJag saknar dig som bara den!!
Kramar och massa kärlek!!