18 september 2008

Okej, jag inser nu att jag varit en rejäl tidsoptimist Men det var inte förrän mor min ringde och ifrågasatte hur jag hade tänkt att jag skulle hinna förvandla en trist matsal till ett fluffigt rosaskimrande marshmallow liknande paradis på fjuttiga 40 minuter. Plus hinna koka kaffe, duka och ställafram allt för 70 pers. Höh. Så nu har jag ringt och krånglat med festbokningen på kommunen så nu ska det nog lösa sig, med lite hjälp från familjemedlemmar till höger och vänster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sing me a love song
Drop me a line
Suppose it's just a point of view