30 juli 2008

Jag har på senare tid, i närmare 4 månader, drabbats av en känsla som är väldigt knepig att försöka förklara men den liksom ankrar sig fast i magpartiet men känns även som förlamande över axlar och nyckelbenen. När denna feeling kommer krypande för det är precis vad den gör. Den slår aldrig till bara så där pang, utan den liksom kryper sig på och rätt var det är så är den där, över mig. I alla fall, nu i kväll när jag låg och ammade lilloppan så äntligen förstod jag den, och tårarna rann till vill jag lova. Med dunder och brak. Vilken otrolig känsla att känna och komma till insikt med att den är ingenting annat än helt otroligt massa kärlek. All denna kärlek jag känner för min unge. Den liksom lamslår min kropp och gör den sprick färdig. Herregud, jag som inte vetat vad det varit för känsla, inte ens om den varit bra eller dålig. Men nu vet jag, så starkt som det bara är möjligt.

(Bild - Magen med innehållande Tuva v30 )

2 kommentarer:

  1. Åhh va fint skrivet :) ! ♥

    SvaraRadera
  2. Ja jag veeeeet. Jag känner samma sak inför din lilltutta. Blir totalt paralyserad och kärleken växer i rasande fart. <3

    SvaraRadera

Sing me a love song
Drop me a line
Suppose it's just a point of view