Att komma ut ur garderoben.

Jag är en urusel kattmamma, ingen tvekan om den saken. Kan man skylla på amningsförvirring redan nu tro?! Efter en helt underbar pizzalunch med Tina så sov jag likt en däckad säl i en timme. Sedan upp och kasta mig iväg till hockeybanan. Direkt när jag klev innan för ytterdörren när jag återvände hem så kände jag att det var något som inte var som det skulle, och mycket riktigt. När jag öppnade garderobsdörren så hörde jag ett mycket, m y c k e t, ynkligt mjaoande . Där i mörkret högst upp på K T-shirthög balanserade så det älskade lilla kattmonstret. Så nu är han ”ute ur garderoben” och sitter som ett plåster på oss för att försäkra sig om att denna procedur icke skall upprepas.