Vi har nu kommit så långt så att vi nu har en fungerande linje för telefonen, in och ut.
Ska man vara glad? Jag som inte alls gillar att prata i telefonen, inte med någon faktiskt oavsett om jag känner personen eller ej. Jag gillar att prata (som vissa av er vet) men jag föredrar att göra det ansikte mot ansikte, annars får det vara.
Nog om det.

Jag har nu jobbat en vecka och det är riktigt roligt. Hela hjärnan jobbar för fullt och det är kul att klura ut hur vi ska få detta "skepp att segla", med ekonomi och alla dessa riktlinjer som kommunen kommer med.

Nu blev det hjärnstopp, så vi säger så.

Jo just det - Imorgon packar jag bilen med mormor, K och Tuvi och övningskör hela vägen ner till Öland. För vi ska bli med katt. Moses vill ha en polare. Vad sägs om en Jesus ? Eller va fasiken, kom med förslag vad den lille katt herren ska heta.

Jag är numera en jobbar mamma, och det rockar. Eftersom jag har en hemma-man/pappa som håller ställningarna på hemmaplan. Livet rullar på. Ungen växer och snackar så öronen faller av. Ljuvliga barn.
Just i detta nu är vi hemma hos tant Tina och c/o, vi ska äta, som alltid.

Inget nät än. Och nu har vi spolat tele2. Men telianiossen som skulle dyka upp imorse mellan 8-9 har vi fortfarande inte sett röken av....
Men Öland har varit fantastiskt. Nu är det tillbaka till jobb och verklighet på Onsdag.
I'll be back!