Alla mina tankar går oavkortat till Sabina med familj idag. Det finns inga ord att säga så jag låter helt enkelt bli...

För 5 år sedan... Var jag nyss fyllda 22 och relativt nybliven singel(?) Bodde i första lägenheten nere i Centrum och helgerna var fyllda av Melles (kvartetskrogen) häng och livet lekte. Jobbade på förskola i Huddinge.

För 3 år sedan... Hade jag och K var tillsammans i lite mer en ett år. Och bodde tillsammans nere i H centrum. Sa upp mig från jobbet som kallskänka på lunch cafét Friends inne i stora staden och började jobba på en nystartad förskola under samma chef som jag har idag.

För 1 år sedan... Var jag höggravid och jäkligt less på det, räknade ner dagarna - i minuter.

För 3 månader sedan... Stod det ny året på glänt och det firades in nere i Malmö tillsammans med K, Tuva, Jenny, Sara, Ingemar, Sture, Monica, Malin, Tobbe, Ylva och Isak. Jag drack mitt första glas (det blev bara ett halvt) på 1½år.

Igår... Var det fest hela kvällen-natten-morgonen och det blev (dessvärre) betydligt mer vin en för 3 månader sedan. Man skulle kunna tro att jag försökte dricka i kapp de "förlorade" 1½året som förlöpt. Men det var mycket trevligt med god mat, sång och dans. Och och och efterfest!

Imorgon... Är det måndag och jag hoppas att jag vaknar helt utvilad och fit for fight ;) Blir nog upp på ÖF på förmiddagen med lek och sedan lunch med mammakompis Estelle och bebiskompis Dennis. Och jag hoppas innerligt på en hederlig måndagsdejt med älskade bästaste Emelie.

Om ett år... Har man ingen aning om hur det ser ut så jag låter time tell.

Nu har Tuva också mamelucker att ha under sommarens klänningar. We like, a lot.

Hon var så in i bomben trött Fnuffan när hon kom hem efter promenaden. Det var farligt nära ett sammanbrott så det fick bli ett snabbt blöjbyte, på med pyamasen och en pava gnälling (läs välling) och sedan stup i säng.
(Jag höll helt seriöst på att kräkas (klökas Tina?) när jag skrev pava. Och änumera när jag hittade en box med gårdagens 60års kalas-vin på köksbänken. Det kommer ta låång tid innan det intas alkohol igen. Just nu känns mer aldrig högst aktuellt.)





(Bild - Bildbevis på att vi nästan har hår över örat, så det tar sig.)

Denna ljuva unge varit utlånad till sin mormor då mamman och pappan legat hel bakis i varsin soffa hela dagen lång. Moster Milla lär ha sagt - Stackars Tuva som ska hänga med de där två vraken hela dagen. Så Mormodern kom, efter att ha vart en sväng hemma och vänt, tillbaka och hämtade lillkorv och har vart ute och traskat huddinge runt med unge och jycke.
Världens bästa mormor !!!

(Blev inspirerad av Soya att ha Bloppis (Loppis på bloggen) så nu kör vi så här i flytt tider ;))
Säljer min Höganäs servis i färgen terracotta. Allt är i bra skick.

Den består av;
*8 muggar med svarta träfat
*1 sockerskål med korklock
*1 mjölkkanna (lackad)
*1 öppen sockerskål (lackad)
*4 äggkoppar
*2 halvdjupa pastatallrikar
*5 assietter
*5 tallrikar (stora)

Säljes till högsta budet!

Jag skickar även med en servis med 12 koppar och fat även de i stengods och matchande färger.

Upp och Ner;



(Bild - Tuva och Älskade syster/moster Alicia)

Detta skrattar vi åt så här på morgonkvisten:

Mina mina mina. Kärlek vid första ögonkastet;

Idag fick Tuva själv gå till Öppna Förskolan. En promenad som med vagn tar max 4 minuter. Idag tog den 33minuter. Det fanns mycket att titta på äta grus och gå åt fel håll var också poppis. Nu har lillskrutt snart sovit i 2 timmar. När hon vaknat ska vi äta mellis leka och börja med middagen. Vad ska vi äta ? Vad ska Ni äta ?

Nu när Tuva gått sedan hon var 9½ månad så har man på ett konstigt sätt vaggats in i en rätt avslappnad värld, hon har liksom koll på läget och haft det mest hela tiden. Inte ramlat snubblat eller slagit sig något nämnvärt alls över huvudtaget. Men nu. Nu har hon förvandlats till en klättrare. Allt ja verkligen allt ska klättras upp på över och emellan. Helt hopplöst. Upp för soffan ner för soffan upp på stolen vidare till bordet. Mitt hjärta slår i trehundraåttio slag per sekund, dygnet runt. För bara man släpper henne ur syn fältet i en halv hundradels sekund så är hon på väg upp på något. Nu senast ikväll så trodde jag att hon sprang(!) före mig in i sovrummet, jag hann bara registrera att så inte var fallet (vi har ett rätt så litet och sparsamt möblerat sovrum så det är inga jätte ytor att checka av) och vände på klacken ut i vardagsrummet för att se henne stört dyka ner för soffan. Totalt hjärtstopp infann sig.
Nu sover hon gott i sin säng, efter en massa mys och diverse koller av att hon fortfarande är i gott skick. Fast jag går in en gång i kvarten och kollar till henne och tänker göra så resterande tid på dygnet. Men det går ju inte, man hinner inte med. Hon är snabbare en vinden den där ljuvliga ungen. Och jag känner mig helt jäkla hopplös och som världens sämsta mamma i hela världshistorian.

Welcome to my (okej vårt) home ;

Här kommer Tuvas favorit från Melodifestivalen 2009.

Och nu är det så jobbigt på Grey's att jag seriöst funderar på att sluta titta nu och för alltid. Damit. Jag vill inte se orkar inte med mer av detta bra-dåligt hit-dit upp-ner. Jag blir så matt.

Tina mitt hjärta jag försöker få tag i dig. (Min mobil är fuckt up (ovanligt va?!) så jag har "bara" ditt hem nr. Jag skickade ett sms dit ;) fick ni det?) I alla fall så börjar ju saker och ting dra ihop sig så pass att på förmiddag imorgon sitter jag fast i Älvsjö i några timmar (som det ser ut just i detta nu), närmare bestämt hela förmiddagen). Ska vi skjuta på vår dejt till eftermiddagen eller till nästa vecka ? (Bortsätt från Lördagens dejt då)

Detta var helt klart min favorit i Melodifestivalen 2009 :

Fast nu har det kört lite fast, typiskt. Det är ju verkligen så att man icke ska ropa hej förrens man kommit över ån. Så sant så sant. Så inget hej här inte.

Saker och ting börjar röra sig. Det är sant mannen !

Igår var jag på slager party. Det hela slutade med att 6 av 7 tjejer svängde sina lurviga till diverse slagerdängor på Golden Hits dansgolv. Inte jag. Jag dansar väldigt väldigt sällan. Trist jag vet men hey! thats me. Jag satt mer och betraktade folkmassans stuffande, smuttade på husets vin som alltid smakar rävpiss, iakttog dessa desperata kvart-i-tre-raggare som liksom söker ett lämpligt byte likt ett rovdjur på savannen. Helt sanslöst. Den ena efter den andra kommer fram och ska berätta hur söt man är. Frågar vart man kommer ifrån och varför man sitter där och har tråkigt(?). Ehe. Jag har inte det minsta tråkigt för hade jag haft det hade jag gått hem. Ingen som tvingat mig dit eller ner på en stol. Jag bara inte gillar att dansa, varför är det lika med att jag har tråkigt ? Iallafall så ska det bjudas upp till dans som allt som ofta slutar med att personen/drägget ifråga försöker slita en upp på dansgolvet med hjälp av sin egen kroppsvikt och bedjande blickar. Men jag är jävligt stark när jag inte vill nått. Och envis. Igår träffade jag dock på Leif.
Leif var inte ett dugg olik dem andra i sin framfart, han vandrade lokalen runt. (Jag hade iakttagit honom i säkert en halvtimme innan han vinglade fram till mig.) Han slog sig ner i stolen bredvid min, la sin hand på mitt ben (som jag puttade bort i exakt samma sekund som den landade där) lutade sig mot mig och stank av sprit och billigt (kan ha varit dyrt men det luktade apa hursom) rakvatten/parfym och undrade varför jag hade tråkigt, vilka jag var där med och vart jag kom i från. Han tyckte mitt svar på den sista frågan att jag var från mammas mage och från början pappas pung var jätte roande och han friade där på plats. Att jag har man och barn verkade inte alls vara något hinder för denna cassanova(?) med hår på det flästa ställen förutom just på huvudet (ja i öron, näsa, haka, hals, bröst (att knäpp iallafall 2 knappar på skjortan försökte jag övertala honom till men det gick inte enda fram kändes det som.)Han skulle minsann rycka upp mig på dansgolvet. Han välte dock sig själv i detta försök så jag lyckades komma undan och såg sedan hur han vinglade fram till nästa dam längst dansgolvets yttre kant. Charmknutte den där Leif, verkligen. Det jag undrar mest är vilka som faller för dessa typer, eller går dem alltid hem ensamma ? Eller har dem någon som kanske ligger där hemma och väntar. Någon som inte alls vet att deras partner ifråga är ett drägg?

Nu ska jag våttorka golven, damma hyllor, plocka ner i källarförrådet, städa toaletten och liknande för imorgon kommer en tant/dam/kvinna/tjej och kikar in vår lägenhet som förhoppningsvis blir hennes lägenhet och vi hamnar på 91kvadratmetrar med loft och 5 meter till tak. Man ska alltid hoppas och önska.
Jag är bakis.

Idag ska vi bege oss ut i snömodden, hem till Lina och lille-V på lunchdejt. Trevligt trevligt. Ska även förbi Moa på hennes jobb med pengar inför morgondagens slager(?) middag. Tuva har sedan en vecka tillbaka börjat klättra upp i soffan (och på allt som är klättbart för att vara exakt.) men att sitta/stå i soffan med huvudet ner över kanten är en klar favorit. Dock har in nötningen av "Benen först" ner från sängen fastnat och allt som oftast backar hon ner för även soffan. Det tackar vi för för här ska vi inte ha några fall olyckor. Vilde bebin, thats our girl det. Älskade barn. Som minsann hunnit med att bli hela 11 månader.

Och inte blev det sämre av detta som jag fann inne hos min bästaste Tina :

Vad passar bättre när den finaste vännen man har fyller år, än att bidra till hennes första tatuering? Så stort grattis på din dag, allra bästa vän - du är nu fri att tatuera valfri kroppsdel - jag betalar.

PUSS!


Halleluja Moment !!!!!!

Idag fyller jag tjugosju år. Hurra hurra hurra för mig idag!
Det har firats tillsammans med mamma och dotter inne i staden. En heldag. Med shopping, mat och massa massa mys. Jag har haft en helt fantastisk dag.
Mitt liv är det bästa. Jag är så tacksam.

Mitt Body Butter har en doft av choklad pralin jag går alltså helt seriöst runt och luktar som en hel jävla chokladask. Inte trodde jag att det skulle lukta så mycket och sååå länge ?

Nu ska jag försöka sälja vår lägenhet innan söndag för 1500 000, någon som är intresserad ?
Super 3:a om 75,2 kvadratmetrar mycket centralt.

Vi vaknade upp till ett vinterlandskap här hemma. Fint och ljust. Och förmodligen snorkallt. Idag ska jag och lilloppan åka tåg in till stora staden och luncha med Kattis. Tuva fick just vällingfrukost i sängen mot förhoppning att hon somnar en liten förmiddagslur och sover i cirkus en timme, för att sova i vagn är inte längre att tänka på. Man kan ju faktiskt missa nått på vägen då, gud bevare. Nu är det det långa benet före det korta för mig här hemma för att vara start klar och redo att gå om rätt precis en timme. Så. Ha en bra dag !

Någon gång ska jag kanske berätta historien om när jag svimmade i väntrummet på ungdomsmottagningen när jag inväntade svaret på mitt hiv-test jag gjort 10 dagar innan.
Fast det får bli en annan gång....

Efter att jag igår upptäckte dessa 3 "nya" leverfläckar som flyttat in på min kropp i samband med graviditeten och som jag liksom helt glömt av på grund av allt nytt i livet, som att ha blivit förälder tillexempel. Men igår återupptäckte jag dem och hjärnan började direkt spinna mot att jag nog minsann utvecklat hudcancer. Så i natt sov jag ett mycket begränsat antal med timmar och drömmarna har inte vart av det nådiga slaget. Klockan 8:00 öppnade vårdcentralen, jag började ringa vid 07:45 efter att ha stirrat på klockan från 06:13. Fick först en tid för min dom den 16:e mars, det blev helt svart framför ögonen och det började tjuta i öronen. Jag flämtade nog mest så syster Anna som svarat i telefonen insåg nog att det var bäst att skramla fram en tid idag. Sagt och gjort klockan 11:00 på pricken satt jag och vred på mig i väntrummet. Några tjejer i fjortonårsåldern satt och väntade i samma väntrum och skojade hej vilt (och högt!) om att dem nog hade cancer, yadiyadi. Om blickar kunnat döda. Jag mins inte mycket från väntetiden men runt kvart över 11 fick jag kliva in till doktorn och hon kunde lättsamt klappa mig på axeln efter att hon granskat mina fläckar och sa att det var av den sortens leverfläckar (fast samtidigt var det inte riktigt leverfläckar utan mer levnadsfläckar(?) som hon försökte förklara.) iallafall så var dem sådana som uppkom vid hormonrubbningar så som en graviditet eller klimakteriet. Så nu är jag helt överlycklig och känner mig på nyttfödd och som om jag fått en ny chans till livet. Jag ska fasiken aldrig mer klaga på små saker, eller jag ska i vilket fall som helst tänka mig för både en och två gånger extra innan jag gnäller i alla fall ............

Jag systrarna och mamman var i fredags på bio. Vi såg Slumdog Millionaire. Jag blev så berörd och skakad av denna film att jag trots ett alkoholintags stopp på närmare 2 år så var jag liksom helt tvungen att ta mig några klunkar vin för att helt enkelt lugna mina nerver och söva mig själv. Det funkade hel fint, jag sov som en stock. K fick ränna upp och ner till ungen för mamman låg i vinruset (av mindre en ett halvt glas vin) och var ej väck bar.
Det är mycket i rullning just nu. Flytt eller inte flytt, ungefär så. Men så fort allt lugnat sig några kilon så kommer jag tillbaka.



Se den, bli berörd.

Jag har ingen tid över för bloggen. För jag håller på att måla om allt som kommer i min väg. K doppade huvudet i målarburken det tyckte jag var hysteriskt roligt. Vill också passa på att informera om att jag inte längre har någon mobil, inte förrän imorgon när jag letat fram min gamla Nokia från 1800-talet som ligger någonstans i gömmorna och dräller. Inte förrän då är jag kontakt bar igen, om man inte ringer hem då vill säga. Vilket jag räknar med om jag måste nås. Tandläkaren på Onsdag. Nu ska jag dröm-flytta-in i etagelägenheten på 91kvadratmeter, Oho yes !