Den Om Tessi's Liv.

Detta blir ett inlägg i ett försök att förklara min besatthet kring namn. Jag har sedan jag var mycket mycket liten, så tiny som att jag minns det att jag kanske var i åldern runt 6-7 år. Då började jag fundera över namn till höger och vänster. Jag minns att jag bestämde namn på mina kommande barn, Stephanie och Michelle efter flickorna Taner i Huset fullt.funderade över hur min mamma och pappa kom fram till mitt namn. Lade mig i när vi i familjen försökte hitta lämpliga namn till mina småsystrar när dem kom till världen. Jag röstade otippat på Stephanie eller Michelle.
Den äldre av småsystrarna hann med att heta säkerligen 4-5 namn på 1 vecka. Mamma ville Olivia, pappa ville Camilla. Jag kunde inte säga Olivia, jag sa OlivLia så det kunde det ju inte bli. Mamma tyckte Camilla var för vanligt, så under arbetets gång hette hon även Sanna och Klara. Sedan skippade vi helt enkelt Ca och hon fick helt enkelt heta Milla. När lillasyster nr 2 föddes hade mamma redan bestämt att om det blev en lillebror skulle han heta William, blev det en syster skulle hon heta Alicia. Sagt och gjort, ingen orkade med en "Milla resa" igen.
Jag har alltid lagt namn på minnet, jag mins aldrig några telefonnumer, portkoder, födelsedagar, adresser, gator, you name it. Men jag mins för det mesta namn. Jag är namnkåt. Roligt är dock att när vi väntade vår Tuva hade jag helt hjärnsläpp och kände inte alls för nått namn när alla frågade vad vi hade för namn på vårn namnlista så var det liksom helt tomt. Vi hade ändå skramlat ihop några namn så som Maja, Klara, Lovis, Jack, Noel. Jag envisades dock med att jag ville träffa denna person innan jag kunde namn ge den, ville veta vem det var. Och det visade sig ju att hon inte alls var en Maja-Klara-Lovis hon var ju helt tydligt en Tuva.
Nu går tankarna varma kring vad Tuvas syskon (som inte alls är på G.) vad h*n ska heta. För nu är det ju inte bara så att det hänger på vem denna lill* är för någon utan även att det ska passa ihop med Tuva. K svarar envist att det inte är något att diskutera förrän det blir aktuellt. Tråk måns säger jag !