This is how I know.

Att mina amningshormoner är i full blomstring. Jag gråter som en tok till Nordmans ”I lågornas sken”. Att låthelvettet förföljer mig och spelas varenda gång jag kommer ut i köket (radion står på i princip 24-7) gör det ju inte lättare. Nu ska jag ta min lilla Tuva med mig och lägga oss i sängen, sniffa bebishuvud och glutta på ”Desperata hemmafruarna” tills våra ögon går i kors.