29 april 2008
Idag ska jag och Tuva åka buss. Sist (första gången, ever vi åkte buss jag och T tillsammans.) fick vi ingen hjälp på bussen, men trots dem 3 trappstegen så gick det fin fint. Jag stirrade dock argt på alla starka karlar som satt på denna buss. Vi får se hur det förlöper to day. Att jag stirrar argt bakom mina solglasögon behöver vi kanske inte ta upp. Jag är en fegråtta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

ja hur tänker folk? jag har åkt trappstegsbuss en gång och fick inte heller hjälp.. men jag hade inga solglasögon och folket fick så dom teg! eller ja.. jag körde en blängning i en cirkulation =) kram!
SvaraRaderaman blir arg, arg och lite argare på människor!
SvaraRaderatur att ni inte ska åka buss i Indien...då hade ni fått hoppas på att den iallafall saktat ner mitt i gatan, så man kan hoppa på i förbi farten...Jag är väldigt stolt över mig själv för i dag gick jag över stora gatan alldeles själv..det är inte det lättaste när det inte direkt finns några övergångställen och inte jätte många trafikljus... Här bygger man sakta men säkert en barikad av folk som hela tiden går en liten bit längre ut i gatan tills man lyckats stoppa bilarna och man kan ställa sig i mitten an vägen...sen är det bara göra samma sak för att komma över den andra sidan av körfältet också...så som sagt jag är väldigt stolt över min bedrift idag;) KRAM KRAM
SvaraRadera