Nickname.

Sedan har jag funderat på det här med smeknamn, jag är en smeknamnsmänniska, jag delar ut dem till höger och vänster.
Katterna tillexempel heter ju Tessi (nej jag är inte helt självupptagen hon hette så när jag ”ärvde” henne så var hon 12år gammal och det kändes fånigt att döpa om henne.) och Moses. Men jag kallar dem mestadels Tullan/Teffa och Loffe/Moffes.
Och så K, honom byter jag namn på hit och dit. Kärt barn har många namn(?!)
När vi precis började att träffas envisades jag med att kalla honom för Majsan, det gillade han inte. Och då menar jag inte, som i inte alls så det är tur att jag vande mig av med det annars vet man inte hur det hade sett ut idag. Sedan i somras envisas jag med att kalla honom för Bulle (?). Det är han inte heller helt nöjd med. Och där emellan har det varit cirkus 100 andra smeknamn. (Poffie, Baby…)
Det är ju faktiskt bara att se till mig själv. Hela mitt liv har jag hetat Tessi. Jag är döpt till Therese men detta namn använder endast pappa (på den tiden vi bodde under samma tak och han fick spelet pågrund av mig) och jag presenterar mig som Therese till folk jag inte känner. Men jag är ingen Therese, jag är en Tessi. Jag är ett smeknamn.